Men det är sådant som händer när man utmanar sig själv för att bli bättre! Ibland händer bara något oväntat och då ligger man där på marken och har munnen full av grus och känner att det värker i hela kroppen. Idag tog Gibson ett jättesprång över ett hinder och med den nästan obefintliga manen som han har fanns det inget för ryttaren att klamra sig fast i... Ryttaren fick sig en åktur över halsen och landade ensam utan hästen på andra sidan. Som jag brukar säga..."Om man ramlar då vet man att man har satsat!" Om man inte satsar och vågar så lär man sig inget heller, man utvecklas inte helt enkelt.  Att satsa och våga kan handla om vad som helst, som att gå in till den största hästen i stallet eller våga rida an på trippelbarren på 1.20... Om man vågar kan man vinna! Samtidigt måste man vara rädd om sig så klart och inte utsätta sig för saker som är allt för svåra och farliga. Då är det bra att rida på ridskola med utbildade hästar och ridlärare som hjälper till att bedöma just vad som är vad!

See ya´

/Cissi